Tyckte nyss det var måndag och att jag bara hade två veckor kvar. Men nu är snart ännu en vecka slut och det innebär att jag faktiskt (och tyvärr) bara har en hel arbetsvecka kvar här. Har ju visserligen måndagen innan jag åker, men känns inte som att det kommer bli någon riktigt arbetsdag då.

Är lite i valet och kvalet om jag ska åka på Central China Expo. kommer inte ihåg om ajg berättat om det eller inte. Så med risk för att detta blir en repris så kommer lite info. Central China Expo är en väldigt stor mässa som håll av 6 provinser, däribland Hubei som är den provin som Wuhan tillhör. Mässans huvudsyfte är handel, vad de olika provinser har att erbjuda, hur de kan samarbeta och framförallt hur de kan öka exporten. Tidigare har ju de flesta fabriker och företag varit etablerade längs kusten, men där är det nästan överetablerat nu, priserna på arbetskraften och marken har stigit. Därför vill man locka investerare inåt landet, till exempel till Wuhan.

Funderingarna jag har kring mässan är att, tänk om det bara är kinesiska och väldigt begränsad info på engelska. Jonathan min chef ska dit, men han ska på massa möten med mera. Så jag får åka dit på egen hand...

Mässan hölls förra året i Wuhan och i år är den i en annan provins, så det är några timmars restid dit. Men det känns dumt att missa en sånn här grej när man ändå har chansen. Om allt är på kinesiska så får jag väl göra som vanligt, nicka, se glad ut och gå vidare. 

Min förkylning har fortfarande inte gett sig, trots min mirakel medicin med ormgalla. Så ikväll blir det nog återigen en lugn hemma kväll. Har börjat på en ny bok, "Ängeln i Groznyj" av Åsne Seierstad. Den handlar om hennes erfaranheter som 23-årig nybliven journlist och utsänd till Moskva, men som sen väljer att åka  till Tjetjenien för att skriva om kriget och se det med egna ögon. Tur att jag har Ylva att lånbytas lite böcker med!