Middagen igår kväll


Igår kväll var jag bjuden på middag tillsammans med Sherry och en av hennes vänner. Så efter jobbet tog vi en taxi till Wuchang och träffade killen.

Vi var på en rätt speciell och fin restaurang med mat från Sichuan provinsen, med andra ord rätt stark mat.
Det var killen som beställde maten och jag sa att jag äter allt utom inälvsmat.

Första rätten var: Biff i het olja med nudlar och svamp, starkt, speciellt eftersom dt första jag gjorde var att bita i en chilli bit.

Andra rätten var: Någon vit fisk, med chilli. Den var jätte god och inte så stark.

Tredje rätten var: Groda i het olja med chilli och vitlök. Tänk er en antal grodor som man tar bort huvudet ifrån och sen bara hackar ner i bitar (alltså ben, kropp, skinn, ja allt) och sen lägger det i en het olja.

Det var helt okej till jag kollade ner på biten jag höll i med mina pinnar och insåg att det var nog inte kött utan såg mer ut som en lite hjärna. Nu har nog grodor knappt hjärnor,  så det var nog helt enkelt något "mag-innehåll". Fram tills dess var groda helt okej, men jag undrar hur många bitar av "grod-mage" jag åt? Helt enkelt smällar man får ta....


De svarta bitarna ni ser är grod skinn, de röda är såklart chilli och det ljus är olika grod-delar. Så det såg ju inte så farligt ut innan jag råkade studera en bit lite noggrannare. 

Där efter kom det in en papaya (tror jag) som var ur-gröpt (hur stavas det?!), det låg ett lock på den och det ryckte rejält av den. Efter min lilla grod-upptäckt så skenade min fantasi iväg och jag kan genast att tänka på Indiana Jones filmen som är jätte gammal och de är i något konstigt slott i Indien eller Pakistan. Hur som helst är det någon lite unge som är prins och de blir bjudna på middag där. Servitörerna kommer då in med ap-huvuden och lyfter på överdelen av kraniet och så är det en soppa med ögon där hjärnan en gång har varit.



Nu var det inga ögon i papayan utan någon form av vit/grå soppa med vita, små och gelé-iga bitar/klumpar. Smakade lite soppa, och försökte undvika klumparna. Vet ni vad de sen förklarade vad klumparna var i soppan? 
Jo, Grod-fett, eller ister... Så min fantasi var inte ute på så enorma villovägar, det kanske snarare var instinkt.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0